Boinflytande
Det första försöket med boinflytande inom Svenska Bostäder inleddes 1976 genom en överenskommelse med Stor-Stockholms hyresgästförening. Försöket skulle pågå i två år och omfatta 6 områden med 3 000 lägenheter. Genom boendeinflytandet skulle de boende kunna bidra till att lösa vissa sociala problem i områdena, minska kontaktlösheten och på sikt påverka boendets ekonomi. Tanken var att ge de boende större inflytande på sitt boende på tre nivåer:
- Ökad information.
- Samråd, det vill säga att alla frågor som rörde fastigheternas drift skulle diskuteras med de boende.
- Bestämmande, vilket innebar beslutsrätt i driftsfrågor med undantag för sådana som reglerades i lagar och avtal.
Försöken slog väl ut och fortsatte till att omfatta fler områden och lägenheter. År 1979 slöts också ett ramavtal om boinflytande mellan Hyresgästernas riksförbund och allmännyttans samarbetsorganisation SABO.
Boinflytandet organiserades genom ett antal förvaltningsområden, där vart och ett av dem omfattade något hundratal lägenheter. För varje område utsåg de boende en kontaktkommitté som förde de boendes talan i frågor som gällde de enskilda bostadsområdena. Svenska Bostäders roll blev att informera om ”förvaltningen och förändringar av betydelse för hyresgästerna”. Bolaget skulle också samråda med berörda kontaktkommittéer ”i frågor som påverkar bostadsmiljön eller hyresgästernas boendeförhållanden i övrigt, till exempel ändrade riktlinjer för fastighetsskötsel, planering och utförande av underhåll eller standardförbättringar”.
Så småningom fick kontaktkommittéerna också viss beslutsrätt i lokala ekonomiska frågor, med en egen budget. Budgeten omfattade kostnader för bland annat värme, el och vatten, löpande underhåll, reparationer, städning och sophantering. Kontaktkommittén kunde efter förhandling besluta om vilken servicenivå de boende ville ha, till exempel när det gällde trappstädning. Om de valde en lägre nivå, kunde budgeten användas till annat.
”Tapetreformen”
Efter årsskiftet 1984 togs ytterligare ett steg inom boinflytandet. Tidigare hade det handlat om ett kollektivt inflytande – nu fick också individen inflytande över sin egen lägenhet. Hyresgästen fick själv bestämma om han eller hon ville ha reparerat enligt plan. Om hyresgästen sköt upp renoveringen fick han eller hon i stället rabatt på hyran. Till en början gällde inflytandet målning och tapetsering, varför reformen kom att kallas ”tapetreformen”. Något år senare omfattades även spis samt kyl och frys.
På senare år har boinflytandet tagit sig andra former. Hyresgästerna har haft stort engagemang i sitt boende, men svalt intresse av att delta i möten kring boendemiljön och förvaltningen. Ett nytt sätt att ta till vara på engagemanget blev att ge de boende möjlighet att starta grannföreningar med ekonomiskt stöd från Svenska Bostäder. Den reformen infördes 2007, och sedan dess har över 200 grannföreningar startat. Föreningarna har ägnat sig åt vitt skilda aktiviteter, såsom trädgårdsarbete, upprustning av lekplatser, grillträffar, motionsgrupper och nattvandring.
