Järvalyftet
Flera av bostadsområdena på Järvafältet fick tämligen omgående dåligt rykte. Svenska Bostäder har sedan områdena byggdes i slutet på 1960-talet och början av 1970-talet vidtagit mängder med åtgärder för att komma till rätta med bostadsmiljön och den socioekonomiska situationen i områdena.
En sådan åtgärd var Järvalyftet. Tanken var att Järvalyftet, till skillnad från tidigare åtgärder skulle utveckla och förbättra levnadsvillkoren i de utsatta områdena på lång sikt. Trots tidigare insatser, som Storstadssatsningen, Ytterstadssatsningen och Blommansatsningen, fortsatte segregationen i områdena.
Järvalyftet inleddes 2006, då Svenska Bostäder fick i uppdrag av Stockholms stad att undersöka vad som kunde förbättras i områdena. Resultatet presenterades i rapporten ”Järvas Framtid”. Undersökningen visade dels att de boende inte kände sig trygga i sina områden, dels att fastigheterna var i stort behov av renovering och inte minst energieffektivisering.
Med undersökningen som grund beslutade stadshuspolitikerna enhälligt hösten 2007 om det som kom att kallas för Järvalyftet. Nu skulle alla berörda kommunala förvaltningar och bolag samarbeta. Programmet sträckte sig fram till 2030 och omfattade följande teman: bra boende och mer varierad stadsmiljö, trygghet i vardagen, stärkt utbildning och bättre språkundervisning samt fler jobb och ökat företagande. På Svenska Bostäder, som var den största hyresvärden på Järvafältet med över 5 000 lägenheter på Järvafältet, vilade ett särskilt ansvar. Men det började inte bra…
Högljudda protester byttes mot dialog
Redan innan de politiska besluten fattats, hade Svenska Bostäder börjat arbeta med sitt Järvalyft. Bolagets beslutade 2006 att under de närmaste åren satsa 100 miljoner kronor på att rusta upp områdena på Järvafältet till att bli en attraktiv och väl fungerande del av Stockholm.
I november 2007 presenterade Svenska Bostäder planerna för ombyggnaden av ett referenskvarter på Trondheimsgatan i Husby. Enligt dessa planer skulle ombyggnaderna bli så stora att de boende måste evakueras, och hyrorna höjas med upp till 75 procent. En del hus skulle till och med rivas för att ge plats åt småhus.
Det blev uppror med demonstrationer, fackeltåg och äggkastning. De boende tolkade åtgärderna som att Svenska Bostäder ville byta ut sina hyresgäster mot grupper med starkare ekonomi. Förslaget fick dras tillbaka och Svenska Bostäder börja om från början. Nu i nära dialog med sina hyresgäster.
Det blev upprinnelsen till ”Järvadialogen” som inleddes 2009. Svenska Bostäder bjöd in alla till öppna hus där de boende fick komma med synpunkter på sina områden. Bolaget räknade med att kanske 100 personer per dag skulle komma på besök. I Akalla kom 300–4000 personer per kväll. Sammanlagt lämnades över 30 000 synpunkter in.
För att snabbt komma igång och visa att något hände, inledde Svenska Bostäder med mindre åtgärder på önskelistan, som att byta trasiga glödlampor, nya lås och städa upp i miljön. Året därpå startade renoveringarna – först ut var Husby och Akalla. Renoveringarna genomfördes nu i samråd med hyresgästerna, som själva fick bestämma vilken nivå på förbättringarna de ville ha. Varje år inleds 3–4 samråd på husnivå med de boende, som sedan resulterat i renovering av runt 400 lägenheter per år. Hela förnyelseprojektet beräknas ta 13 år.
Insatser för socioekonomisk utveckling
Svenska Bostäder har dock inte bara arbetat med den fysiska förnyelsen. Ett annat projekt har varit att hjälpa de boende till egen försörjning. Som stor beställare har Svenska Bostäder kunnat ställa krav vid sina upphandlingar att leverantörerna ska anställa från lokalområdet. I samråd dessa leverantörer har Svenska Bostäder också bidragit till praktikplatser och utbildningsinsatser.
Bland politikerna pratas det inte längre om Järvalyftet. En tidig synpunkt var att Järvalyftet fått alltför stor tyngdpunkt på den fysiska förnyelsen. Ett nytt förlag arbetades fram – Vision Järva 2030 – som spikades 2009. Men den politiska enigheten försvann, då Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnade den politiska styrgruppen.
