Konsten hos Svenska Bostäder
Det första konstverket som Svenska Bostäder köpte in var Palle Pernevis bronsstaty Britt till Björkhagen 1950.
Fotograf: Rolf Hintze
Med billiga statliga lån blev det från 1962 möjligt för Svenska Bostäder att satsa mer på den konstnärliga utsmyckningen av bostadsområdena. I Bredäng utförde Ivan Jacobsson 1963–1965 tegelreliefer i entréerna.
Fotograf: Rolf Hintze
På bilden samarbetar konstnären Ivan Jacobsson och muraren Gunnar Flygar med murningen av en av de 14 tegelrelieferna i Bredäng.
Aston Forsberg vann den utlysta tävlingen för utsmyckning av Skärholmens Centrum. Hans Vridande moment står sedan 1968 som ett utropstecken utmed E4:an. Meningarna vara delade inför skulpturen. Vissa menade att formen ar för enkel, andra att skulpturen var obegriplig. Svenska Bostäders första vd Albert Aronson ville bygga bostadsområden som var bra för både kropp och själ. Han hade stora ambitioner när det gällde den konstnärliga utsmyckningen. Konsten skulle i första hand förbättra och berika bostadsmiljön, men även fungera som stöd till det svenska konstlivet.
Sedan slutet på trettiotalet hade konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader kunnat finansieras med statliga lån motsvarande 1 procent av byggnadsvärdet. Från 1962 beviljades den här typen av lån även till bostadsbyggande.
Före denna reform hade Svenska Bostäder bara beställt enstaka större konstverk till allmänna byggnader eller på allmänna platser i bostadsområdena. Det första konstverket som köptes var Palle Pernevis bronsstaty Britt till Björkhagen 1950. Men nu blev det möjligt att satsa ordentligt på den konstnärliga utsmyckningen i bostadsområdena. Svenska Bostäder blev tidvis en av landets största konstköpare.
I stället för enstaka centralt placerade konstverk kunde Svenska Bostäder nu förse gårdar såväl som entréer med konst, som på detta sätt kom närmare hyresgästerna. På Skinnarviksberget utförde till exempel Per-Erik Willö år 1963 murade tegelreliefer i samtliga entréer.
Under åren 1964–1979 anlitade Svenska Bostäder konstnären Kurt Ullberger som konsult för den konstnärliga utsmyckningen. Han var inte bara konstnär och ordförande för KRO – Konstnärernas riksorganisation – utan verkade också som socialdemokratisk landstingspolitiker med uppdrag i bland annat Stockholms skönhetsråd. På uppdrag av Svenska Bostäder planerade och föreslog Ullberg konstnärlig utsmyckning efter följande principer:
- Alla konstinriktningar skulle vara företrädda, både modernt och radikalt och mer traditionellt.
- Utsmyckningen skulle göras i olika tekniker.
- Gamla och unga konstnärer, kvinnliga och manliga, skulle ges uppdrag.
När Ullberg tillträdde hade många bostadsområden redan börjat planeras, så konsten fick då anpassa sig efter redan fastställda planer. I Bredäng, som nästan var färdigbyggt, hade man satsat friskt med de statliga pengarna. Med ett ganska spretigt resultat enligt Ullberg.
Konst redan på planeringsstadiet
Skärholmen var det första området där de konstnärliga utsmyckningarna fanns med på ett tidigt planeringsstadium. Vid stadsdelens gångstråk placerades bland annat skulpturer. För Skärholmens Centrum användes hela konstanslaget till en enda centralt placerad skulptur som skulle bli en symbol för hela området. Aston Forsberg vann den utlysta tävlingen, och hans Vridande moment står fortfarande kvar som ett utropstecken utmed E4:an.
I miljonprogrammets stora och tämligen monotona bostadsområden fick konsten som roll att skapa variation i bostadsbyggandet. På Järvafältet tillämpades en mer experimentell och integrerad inställning till den konstnärliga utsmyckningen än tidigare. Konstnärerna fick vara med i ett tidigt skede och påverka och hade stor frihet. Experimentet fick mycket skiftande utfall. En del material var inte tillräckligt motståndskraftigt, utan vittrade sönder. Några konstverk som var avsedda som lekskulpturer, tyckte hyresgästerna var farliga och de togs bort.
Den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet efter miljonprogrammet innebar att Svenska Bostäder köpte mindre konst. Även om det finns många intressanta exempel även från senare år, som Camilla Bergmans skulpturer Månhästar i Hägersten från 1933 eller Sivert Lindbloms Krukor i S:t Eriksområdet från 1997.
