Mekaniserat och moderniserat byggande
När Svenska Bostäder började bygga i Kärrtorp 1948 bar arbetarna fortfarande tegel och bruk på ryggen uppför tramplandgångar.
Det första försöket med en transporthiss gjordes hos Svenska Bostäder 1949, och från början av 1950-talet användes uteslutande hissar för materialtransporter. Nästa steg var att införa hissar även för byggnadsarbetarna.
När den första etappen av Grimsta började byggas 1953 var mekaniserandet fortfarande i sin linda.
Under 1956–1958 byggdes den andra etappen av Grimsta – kvarteren Silvret och Uranet. Här uppfördes åtta så kallade elementhus med 432 bostadslägenheter. Detta var det dittills mest konsekventa elementbyggeriet i landet
Fotograf: Rolf Hintze
Den långa serien tillämpades i större omfattning för första gången när Hagsätra byggdes, 1958–1960. Här byggdes olika typer av hus – kortare och längre, lägre och högre – men alla hade det gemensamt att lägenhetsplanerna var strängt typiserade.
Fotograf: Rolf Hintze
Det dittills mest konsekventa seriebygget var Bredäng, som började uppföras 1962. Här var alla stommar exakt lika, vilket innebar att man kunde bygga enhetliga hus och lägenheter med rationella metoder.
Fotograf: Rolf Hintze
Tiden efter andra världskriget – när Svenska Bostäder började bygga i egen regi – mekaniserades och moderniserades bostadsbyggandet i snabb takt. Denna utveckling sammanföll med övergången från små byggnadsenheter på en eller ett par hus, till hela bostadsområden.
Fram till 1944 var bostadsbyggandet fortfarande i mångt och mycket ett hantverk. Gamla tiders byggtradition och byggmetoder levde fortfarande kvar. Färdigtillverkade detaljer till lägenheter och huskropp var i stort sett okända begrepp och det mesta fick göras direkt på byggarbetsplatsen. Byggnadsritningarna var sparsamt måttsatta och det var ofta verkmästaren, som med hjälp av tumstock och sunt förnuft svarade för detaljerna.
Arbetet var hårt och slitsamt. Så sent som 1948 bar arbetarna tegel och bruk på ryggen uppför tramplandgångar. Det första försöket med en transporthiss gjordes hos Svenska Bostäder 1949, och från början av 1950-talet användes uteslutande hissar för materialtransporter. Nästa steg var att införa hissar även för byggnadsarbetarna.
Ett viktigt steg i mekaniseringen och rationaliseringen av bostadsbyggandet inleddes i början av 1950-talet. Då började Svenska Bostäder tillämpa den så kallade elementtekniken. Den innebar att olika byggnadselement tillverkades i fabrik och monterades på byggnadsarbetsplatsen med hjälp av mobilkranar. Svenska Bostäder byggde egna fabriker för tillverkning av byggnadselement – först en på försök på Ekerö och något år senare uppfördes en permanent anläggning i Edsberg. Det första bostadsområdet där den nya tekniken infördes var Grimsta, som byggdes 1956–1958.
Den långa serien
Nästa stora steg var seriebyggeriet, det vill säga att bygga långa serier med starkt standardiserade bostäder. Denna teknik krävde en helt annan exakthet och precision redan på planeringsstadiet. Men tidsvinsterna blev stora, vilket innebar billigare bostäder.
Den långa serien tillämpades i större omfattning för första gången när Hagsätra byggdes, 1958–1960. Här byggdes olika typer av hus – kortare och längre, lägre och högre – men alla hade det gemensamt att lägenhetsplanerna var strängt typiserade. Ur byggnadssynpunkt var alla hus i väsentlig utsträckning lika. De platsgjutna husen uppfördes med den tidens modernaste teknik – kranar, grind- och träformar, färdig betong, färdigmålad köksinredning, och så vidare.
Det dittills mest konsekventa seriebygget var Bredäng, som började uppföras 1962. Här var alla stommar exakt lika, vilket innebar att man kunde bygga enhetliga hus och lägenheter med rationella metoder. Då arbetet inleddes tog det 12 arbetsdagar att bygga stommen till en våning om 775 kvm. Under den tredje byggnadsperioden hade stombyggnadstiden för en våning i en del fall kunnat pressas till 5 dagar. Många element levererades också förfabricerade från byggnadsmaterialindustrin, till exempel trappor, balkonger, balkongskärmar, våningshöga sopnedkast och vissa väggelement.
Metoden med de långa serierna kom senare att användas inte minst vid byggandet av miljonprogrammen. Det byggdes snabbt, till låga kostnader. Men standardiseringen innebar också att husen blev mycket likartade, och att den omgivande miljön ofta fick anpassas efter byggtekniken och inte tvärtom.
