Kvarteret Mullvaden – slutet på rivningsepoken
Under 1970-talets första år började Svenska Bostäder att förvärva en rad äldre fastigheter i Stockholms innerstad. Syftet var att sanera dem, vilket i praktiken oftast betydde att riva och bygga nytt.
Den första stora affären var kvarteret Pyramiden på Södermalm, som förvärvades 1972. Samma år köpte också Svenska Bostäder två fastigheter vid Hornsgatan, och året därpå sju fastigheter med 173 lägenheter i kvarteret Mullvaden Första. I detta kvarter fanns dels fastigheter mot Hornsgatan, dels mot Krukmakargatan.
Det hade redan på 1960-talet talats om att fastigheterna på Hornsgatans södra sida skulle rivas, men då stoppades planerna av en stark opinion. Men den 12 maj 1976 var det dags igen. Stockholms fastighetskontor lämnade då besked om att fastigheterna skulle rivas. Nu bildades flera aktionsgrupper som ville stoppa rivningarna på Hornsgatan. De krävde att de få levande Stockholmsmiljöer som fanns kvar skulle bevaras, och att den rivningshysteri som präglat det föregående årtiondet skulle upphöra.
Kvarteret ockuperas
I fastigheten i kvarteret Mullvaden vägrade de uppsagda hyresgästerna att lämna sina lägenheter. Svenska Bostäder stod emellertid fast vid att husen skulle rivas. Det ledde till att lägenheterna i kvarteret Mullvaden ockuperades hösten 1977. Svenska Bostäder försökte på olika sätt avhysa dem, men stötte på patrull. Först i september 1978 agerade polisen och utrymde byggnaderna. Svenska Bostäder polisanmälde ockupanterna och de anklagades för ”grovt egenmäktigt förfarande”. Vid de efterföljande rättegångarna fick de villkorliga domar.
Mullvaden var inte det enda kvarter som ockuperades. En liknande aktion genomfördes också i fastigheten Smältan på Tomtebogatan 24 i Vasastan. Den 9 februari 1978 stormade, enligt tidningen Expressens bostadsreporter Olle Bengtzon, 100 poliser in för att avhysa tre personer.
Ockupationen av kvarteret Mullvaden gav stor medial återklang. Ockupanternas syfte att rikta strålkastarljuset mot bostadssituationen i Stockholm och rivningarna, får därmed säga sig ha lyckats trots att fyra hus utmed Krukmakargatan fick rivas. Svenska Bostäder lade också om sin strategi. I stället för att riva och bygga nytt – nybyggnation hade varit bolagets paradgren – började företaget i stället att renovera de gamla fastigheterna i innerstaden. Om detta går det att läsa mer om i artikeln ”Sanering av innerstaden”.
Året efter att ockupationen avslutats började Svenska Bostäder att bygga om kvarteret Mullvaden, och 1980 blev de första 13 lägenheterna färdiga för inflyttning.
