Stadsholmen – bevarar bebyggelse
AB Stadsholmen bildades 1936 av Samfundet S:t Erik för att hantera upprustningen av några kvarter i Gamla Stan. Stadsholmen är det äldre namnet på denna stadsdel. År 1967 förvärvade Stockholms stad bolaget och överförde merparten av sitt äldsta bestånd dit. År 1991 blev Stadsholmen ett dotterbolag till Svenska Bostäder. Året därpå inrättade Stadsholmen ett kulturhusråd med byggnadsvårdsexperter som stöd för verksamheten.
Stadsholmen har sedan dess varit den enhet inom Svenska Bostäder som äger och förvaltar Stockholms gamla kulturreservat på Östra Mariaberget, Skinnarviksberget, Åsöberget och Vita Bergen samt området vid Katarina kyrka. Stadsholmen är dessutom största fastighetsägaren i Gamla Stan, på Långholmen och Djurgårdsstaden. I kulturreservaten finns också gårdsmiljöer som är särskilt värdefulla att bevara varsamt. Det kan till exempel vara trädgårdar med växter från 1700- och 1800-talet.
I mitten av 2000-talet tog Stadsholmen över ett stort antal hus från Gatu- och fastighetskontoret. Det handlade främst om gårdar i ytterstaden – fastigheter som stadens moderna förorter vuxit fram från. Dessa byggnader ansågs vara en viktig länk för förståelsen av Stockholms utveckling. Bland de fastigheter som köptes fanns Stora Ängby Slott i Bromma, Slättens Gård i Hägersten, Kristinebergs Slott och Kista Gård. Även en hel del förvärv i innerstaden gjordes. Engelska Huset på Götgatan, van der Nootska Palatset på Sankt Paulsgatan och ett flertal fastigheter på Långholmen.
Bevara i stället för rasera
Efter de stora innerstadssaneringarna under 1960-talet på framförallt Norrmalm, där mycket gammal bebyggelse revs för att ge plats åt kontor och parkeringshus, vände opinionen. Svenska Bostäder bytte också strategi från att riva till att bevara.
Merparten av Stadsholmens byggnader var enkla hus som uppförts av fattiga människor. De flesta husen har under århundradena byggts om och byggts till för att passa olika tiders smakriktningar och behov. Vid till exempel upprustningen av fastigheterna på Åsöberget under 1960-talet var flera hus i mycket dåligt skick. Men de kunde ändå rekonstrueras till ursprunglig volym och färgsättning.
Under 1970- och 1980-talen rustades och moderniserades i stort sett alla Stadsholmens fastigheter. Principen har varit att byggnaderna ska kunna fortsätta användas som bostäder och lokaler, och att antikvariska principer som baseras på varje hus historia ska vara vägledande.
Följande riktlinjer ska ligga till grund för Stadsholmens verksamhet:
- Varje fastighet efter sina förutsättningar
- Minsta möjliga ingrepp
- Förhindra skador
- Arbeta med traditionella material och traditionell teknik
- Åtgärder ska så långt som möjlighet vara reversibla – spara i stället för ta bort
- Låt årsringarna synas
- Patina – en del i åldrandet
- Byte och underhåll görs först vid skada
