Tensta
För att klara målet att bygga en miljon lägenheter på tio år krävdes extraordinära insatser. Att bygga snabbt och mycket. Ett av de första så kallade miljonprogramsområdena var Tensta. Resultatet blev inte lyckat och området fick utstå mycket kritik. Men lärdomarna från misstagen som gjordes där, tog man med sig in i framtiden.
Svenska Bostäders dåvarande vd, Albert Aronson, var långt ifrån nöjd med Tensta. Enligt honom var det stadsplanen som var roten till det onda. Vad var det då som hände?
Järva skulle bli det stora utbyggnadsprojektet under miljonprogrammet. Stockholms stad köpte marken på det så kallade Järvafältet av försvaret 1966, efter segdragna förhandlingar. Året dessförinnan hade redan en generalplan för området antagits av stadsfullmäktige. Planen utformades av bland annat arkitekten Igor Dergelin vid Stockholms stadsbyggnadskontor. Dergelins planer kom att ligga till grund för flera miljonprogramsområden framöver.
En förutsättning för att bygga ut Järvafältet hade också varit att tunnelbanan drogs dit. Denna utbyggnad ingick i 1964 års principöverenskommelse, den så kallade Hörjelöverenskommelsen, mellan Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Det skulle emellertid dröja ända till 1975 innan Järvaborna fick sin tunnelbana.
Rekordsnabbt bygge
Samma år som generalplanen klubbades satte bostadsbyggandet igång – den 2 november 1966 togs det första spadtaget. Här på Södra Järvafältet skulle det på fem år byggas ett helt nytt samhälle med plats för över 30 000 invånare. Så snabbt hade det aldrig byggts tidigare.
Tensta var den första etappen. Bygget blev kaotiskt. Inte mindre än 22 olika byggföretag hade tilldelats mark, och ansvaret för utformningen av stadsdelen låg i deras händer. Fyra kommunala bostadsbolag ingick bland byggherrarna, varav Svenska Bostäder var ett. Svenska Bostäder började bygga sina bostäder i Tensta 1967, och de första hyresgästerna flyttade in året därpå. Samma år började Svenska Bostäder också bygga Tensta Centrum, som stod klart lagom till julhandeln 1969.
Tusentals hyresgäster flyttade in i sina lägenheter medan Tensta fortfarande var en lerig byggarbetsplats. Och långt innan några servicefunktioner var på plats. Den enda matbutik som fanns var en Metro-barack, som för vissa låg 1,5 kilometer bort. Daghemsplatserna var knappa. Tvättstugorna var heller inte klara. De boende fick i stället lämna in sin tvätt till Svenska Bostäders tillsyningsman. För 25 öre kilot fick man tillbaka tvätten manglad och struken – till och med kalsongerna.
Tensta fick utstå mycket kritik från pressen, politiker och socialarbetare. I Dagens Nyheter från den 27 november 1969 säger borgarrådet Nils Hallerby (fp) att ”Stockholms stad måste se till att få stöd av regeringen i framtiden, så vi kan undvika en ny Tensta-situation – i första hand i samband med Norra Järva”.
Erfarenheterna tog man också med sig när det var dags att bebygga Norra Järvafältet – Akalla, Husby och Kista. I kontrast mot Södra Järva kom dessa områden att framstå som riktigt framgångsrika.
Svenska Bostäder har sedan 1970-talet i flera omgångar arbetat för att förbättra och förnya miljön i Tensta. Ett av de senare projekten har varit det så kallade Järvalyftet, som det går att läsa mer om i en separat artikel, och Hållbara Järva.
