Vällingby
Den 14 november 1954 invigdes Vällingby Centrum i närvaro av statsminister Tage Erlander och uppemot 100 000 stockholmare. Planeringen hade emellertid startat långt tidigare.
Tankarna på den så kallade ABC-staden formulerades av stadsplanedirektören och arkitekten Sven Markelius 1945. ABC står för arbetsplatser, bostäder och centrum. Inspirationen kom från så kallade New Towns i England. Med den skillnaden att Vällingby tack vare den planerade tunnelbanan inte skulle isoleras från storstaden. Detta var det första försöket i Stockholm att skapa en levande förort utan att skära av de sociala och kulturella förbindelserna med moderstaden.
Planeringen av Vällingby inleddes 1949 och 1951 fick Svenska Bostäder i uppdrag att realisera stora delar av Markelius planer – att bygga Vällingby Centrum och en del av bostäderna. Här skulle det finnas moderna varuhus och butiker som även var öppna på fredagskvällar. Trafik och fotgängare skiljdes åt genom ett underjordiskt varudistributionssystem och bilfria torg.
Under hösten 1951 började Svenska Bostäder bygga sina första hyreshus, och under sommaren året därpå flyttade de första hyresgästerna in. Två år senare bodde här omkring 17 000 människor. Samma år, 1954, stod tunnelbanestationen färdig, men då hade Vällingby haft en provisorisk station i två år.
Bostadsbebyggelsen i Vällingby kärnområde utgjordes till en början av till övervägande del trevåningshus. Dessa kompletterades med punkthus av olika höjd. Men det fanns också exempel på experimentlusta i form av stjärnhus. I början av 1960-talet byggdes Vällingby ut med bland annat kvarteret Hålkortet. Ovanpå en två våningar hög sockel, med bland annat polisstation, butiker och kontor, uppfördes en nio våningar hög överbyggnad.
Den 1 oktober 1952 öppnade den första butiken i områdets centrum. Ganska snart visade det sig att många butiker missbedömt sina utrymmesbehov och blev snart trångbodda. Nya butikshus byggdes därför mellan Pajalagatan och Ångermannagatan.
